Hushållets ekonomi är någonting verkligt. Men precis som att stjärnorna i rymden är verkliga men aldrig fysiskt påtagliga, förutom solen, kan man liksom aldrig riktigt se sina pengar. De kommer in och sedan försvinner de in i det svarta hål vi kallar skulder och räkningar. Det gäller bara att inse att alla pengar kan översättas i jobb och tjänster. Man får liksom lära sig att navigera i pengarnas oändliga rymd genom detta språk. Bilförsäkring kan växlas mot två arbetsdagar. Husets amortering stampar som Tranströmers stjärntecken i den monetära spiltan tills man inser att dessa stjärnor är vad som håller en varm om natten. Inte någon nyvaken sol på andra sidan universum, utan självaste lånet från banken glimtar hungrigt från det där svarta hålet i bankboken.
Stjärndamm är guld värt
Analogin med vardagens vedermödor och utgifter och världsrymdens svarta hål och alla stjärnorna är inte meningen att vara särskilt hållbar. Istället handlar det om att på ett mer poetiskt vis belysa överskulder och utgifter med en mer symbolisk sol. Att byta ut språket om undergång och domedag med mer positiva toner som kometer, stjärnskott och solstrålar. Man måste förstå att det inte är någon skillnad mellan att arbeta i ett par timmar för att ha råd med sin nya stjärnkikare eller sina solglasögon. Och att de för tusentals år sedan harvade sin åker vid sommarsolståndet, för hand, innan sådde och väntade på vårens sol som kunde möjliggöra ny skörd och mer mat. Pengar in är lika med pengar ut. Det svarta hålet i plånboken är inget annat än solens dragningskraft som uppehåller balansen i universum.