De flesta skulle nog känns igen sig i begreppet att pengarna försvinner i ett svart hål. Vi jobbar, jobbar och jobbar och ändå så känns det som om att pengarna inte räcker till. Vi tar febrilt SMS-lån och lånar av banken, och ändå så känns det som om att pengar bra ska ut, och inga kommer in. För kommer de väl in, ja då ska de ut direkt igen till räkningar. Hyran ska betalas, teven sak betalas, telefonen ska betalas, elen ska betalas, ja till och med gymmet ska betalas.
Med facit i hand så är det nog inte så konstigt att vi människor, och framförallt svenskarna, grå in i väggen redan vid trettio års ålder. Pressen är helt enkelt för stor. Alla de yttre påfrestningar som samhället skickar på oss, placerar oss i avgrunden i ett stort svart hål.
Och samtidigt som detta sker ska vi helst gärna passa in i samhället och dess omgivning så bra så möjligt. Man ska helst inte sticka ut eller vara annorlunda på något sätt. För då trillar man ju ur det där ekorrhjulet som alla andra sitter i , och då kan man inte vara med och leka på samma sätt.
Nej, vi svenskar borde nog öppna ögonen lite oftare och se oss omkring i vår tillvaro. Är vi verkligen tillfredställda med det liv vi lever? Eller har vi fastnat i ett stort oändligt svart hål?